Det känns redan i magen

Sista kyssen. Ledsna ögon. Ett "hejdå" och "jag älskar dig". Hans ryggtavla när han vänder och går för att jag annars inte klarar av att hålla tårarna borta. Det blir aldrig lättare, oavsett hur många månader som passerar, och imorgon är det dags igen. Vet dock att chansen är ganska stor att jag får träffa mina finaste vänner när jag kommer hem, och att mamma bunkrat upp med fantastiskt goda och närodlade morötter (som typ är det bästa jag vet). Att helgen sen verkar bestå av diverse festligheter är inte heller fel. Så jag överlever nog, den här gången också.