Fruset vatten och lycka

Inatt har jag varit ute och gått balansgång på stenmurar, sparkat i löv och snurrat mitt i gatan tills jag blev alldeles yr och inte kunde gå rakt på de vita sträcken. Man kan väl säga att jag tog igen för bakslaget på morgonen, eller att jag helt enkelt älskar att vara barnslig. Barnsligt lycklig. När jag till slut skulle krypa ner i sängen började snön falla. Stora flingor som effektivt täckte hela området i sockervadd. Lite ligger faktiskt kvar idag och det gör mig ingenting. Försöker sluta upp med att lägga energi på sådant jag ändå inte kan rå över. 

Sen är frusna vattendroppar på tunna grässtrån ganska vackert. Och klackar mot kall asfalt. Att klackskor egentligen inte riktigt är min grej låtsas jag glömma bort, om och om igen.