Snart bär det av

Såhär ser det mest ut hos mig just nu och jag bara packar och packar utan att egentligen komma någonvart. Just det där med att packa är erkänt inte min starka sida. Himla tur att jag slipper ta tåget i alla fall, hah. Något som slagit mig medan jag fixat och donat här i lägenheten är hur mycket jag faktiskt tycker om den, trots att den är både liten och ganska begränsad. Den börjar kännas hemma nu, efter snart ett år. Äntligen känns det som mitt eget hem. Min trygghet. Det är fint och det ska bli fint att komma tillbaka i höst.

När som helst anländer dock lilla familjen, inklusive lillebror som sedan ska ta tåget vidare till skåneland, och jag är alldeles uppspelt. Sist vi sågs var i april och ni må tro att jag saknat dem. Först vankas en förhoppningsvis god och mättande brunch, innan det är dags att stuva in alla grejer i bilen och påbörja resan tillbaka till eskilstuna. Åh, nog pirrar det lite fint i magen.