2012-07-03

Framsteg och bakslag

Idag har jag fått erfara hur skrämmande lätt det är att lura sig själv. Hur lätt det är att falla tillbaka utan att vara medveten om det. Hur hårt gamla invanda mönster faktiskt är rotade och hur mycket viljestyrka det krävs för att åstadkomma en förändring. Samtidigt så vet jag nu att jag är på rätt väg tack vare det faktum att jag faktiskt reagerade. För att jag faktiskt blev besviken och ledsen och insåg det skeva i mitt beteende. Det må vara ett bakslag men jag tar lärdom och går vidare. Kanske lite starkare och definitivt mer målmedveten.


Annars har det egentligen varit en fantastiskt härlig tisdag bestående av bland annat strålande solsken, avkopplande läsning och grillmiddag tillsammans med fina mor och far. Börjar äntligen lära mig att inte låta de mindre bra stunderna hänga kvar och påverka mitt mående och handlande resten av dagen, vilket är så himla skönt. Framsteg och bakslag, med andra ord. Och det är väl precis så som livet är mest och precis så som livet alltid kommer att vara. På ett eller annat sätt. 

4 kommentarer:

  1. jag blir så nyfiken på en mer detaljerad historia om det du beskriver ovan.. tror nämligen jag själv befinner/befunnit mig i samma sits.

    kramar <3

    SvaraRadera
  2. Kämpa på!
    Sv: Jag förstår, jag är ju vegetarian så jag vet ju att man måste äta större portioner alternativt äta knäckemacka till så det måste ju innebära ännu mer mat ifall man är vegan! Kram

    SvaraRadera
  3. sv. åh, då förstår jag. känner igen mig vääldigt mycket.. jag krånglar fortfarande oerhört mycket med främst maten & känner ofta ångest över minsta lilla jag stoppar i mig. måste oftast "kompensera" med en promenad osv.. hatar att man egentligen är sjukt hälsosam på det viset men på ett ohälsosamt sätt ;(

    men som du säger; bara att man är medveten om att man gör fel är ett gott tecken, på det sättet kan man försöka motarbeta tankarna nästa gång. men det allra värsta är ju det där att dom liksom finns där hela tiden & därför fastnar man så lätt i dom.

    men jag vet att både du & jag är förnuftiga nog att skärpa till oss & inse att vi också får unna oss, precis som alla andra. det kanske tar tid, men att falla tillbaka till det allra djupaste tror jag i alla fall inte jag kommer göra; för Det krävde oerhörd energi & förstörde mitt liv, så nejtack det räcker att ha hamnat där en gång. men klart man är nervös ändå, för jag är så himla envis & får för mig så himla mycket dumma grejer. min kroppsbild är helt skev och jag undrar egentligen om jag någonsin kommer att bli kvitt mina ätstörda tankar som alltid ligger där i bakgrunden.

    <3 !

    SvaraRadera
  4. Åh, lilla Matilda. Har också haft problem med maten och psyket, och har väl det fortfarande. Man blir liksom aldrig av med en störning eller sjukdom, man lär sig att leva med den.
    Vill bara att du ska veta att du kan prata med mig om allt, när som helst. Du är bäst <3

    SvaraRadera